Premiär i Rinkeby — två versioner, samma igenkänning
På måndagskvällen visades Michael Lindgrens första spelfilm "Flaggan" vid en dubbeltillställning i Rinkeby Folkets hus. Två visningar följde tätt efter varandra och efteråt minglade filmteamet med publiken. Reaktionerna beskrevs som överraskande positiva: det fnissades, det gapskrattades — och filmen lämnade få som stormade ut i ilska över skildringen av förorten.
Regissören har enligt tidigare annonsering tagit fram två klippningar av sin actionkomedi. Den ena är specialklippt för en publik som enligt uppgift "inte vill se naket eller sex" av religiösa eller åldersskäl; den benämns i marknadsföringen som "halal". Den andra, den version som kommer att visas på bio, kallas "haram" och beskrivs som mer frispråkig i innehållet.
- Plats: Rinkeby Folkets hus
- Film: "Flaggan" av Michael Lindgren
- Skådespelare i fokus: Noel Flike, Arvid Swedrup, Laura Majid
Publikens reaktion — igenkänning framför upprördhet
Enligt rapporter från visningen fanns en tydlig känsla av igenkänning bland besökarna. Skratten kom inte enbart av scenernas komiska poänger utan av att publiken kände igen element ur sin vardag och sin plats i staden. En ung man som såg filmen menade att den kunde ha varit roligare, men gav ändå omdömet "7 av 10, mannen, 7 av 10".
"ärligt, den kunde haft mer humor"
Hov1:s Noel Flike gör enligt källmaterialet sin skådespelardebut i rollen som Wille Viking, beskriven som en "SD-brat" på äventyr tillsammans med sin slätkammade släkting Tobba, spelad av Arvid Swedrup. Filmteamet fanns på plats på första raden och följde publikens reaktioner noggrant; efter de första skrattattackerna uppgavs deras spänning ha släppt och minglet blev glatt.
Vad betyder en sådan premiär för Rinkeby?
Att en film som medvetet leker med stereotyper och förortens image väljer Rinkeby som plats för världspremiär säger något om platsens synlighet i nationell kultur. Dels visar det att Rinkeby är en arena där publikreaktioner väger tungt för filmskaparna, dels att lokalbefolkningen i detta fall svarade med humor och igenkänning snarare än kollektivt fördömande.
Det återstår att se hur den bioaktuella "haram"-versionen tas emot av en bredare publik utanför Rinkeby. På hemmaplan visade sig dock publiken inte upprörd i massform, utan snarare nöjd och underhållen — även om kritik av typen "kunde haft mer humor" pekar på att inte alla behov av komik tillgodosågs.
| Version | Syfte | Visningsstatus vid premiären |
|---|---|---|
| "Halal" | Specialklippt för publik som inte vill se naket eller sex | Endast visad vid premiärkällen i Rinkeby |
| "Haram" | Bioversion, mer frispråkig enligt marknadsföring | Planerad att gå upp på biografer |
Rinkeby-bor som fanns på plats upplevdes överlag nöjda med hur deras hembygd speglades, och många kommenterade att den starkaste effekten kom från igenkänning snarare än en känsla av att porträttet var hånfullt. Filmen har enligt redovisningen tagit sig friheter med stereotyper men på det stora hela landade berättelsen i en ton som gjorde publiken glad.
För den lokala kulturdebatten kan premiären vara en påminnelse om att förorten inte är ett passivt objekt för nationell blick utan en plats där publikresponsen kan styra hur konstnärliga projekt utformas och tolkas. Rinkeby fortsätter därmed att vara en scen — både i verkligheten och i filmens bildspråk.
