Personal larmar om ökad otrygghet för brukare
En insändare publicerad i Alingsås Tidning lyfter en tydlig oro bland personal i kommunens LSS‑verksamheter. Författarna beskriver hur tidigare arbetssätt gav både brukare och personal trygghet och förutsägbarhet — men att flera organisatoriska förändringar slagit mot kontinuitet och relationerna i gruppbostäderna.
I texten framhålls att tidigare rutiner innehöll regelbunden utbildning i pedagogiskt förhållningssätt, bruk av tankesättet om ”toppen på isberget” för att förstå orsaker bakom utmanande beteenden samt lokalt inflytande över scheman. Personalen kunde lägga önskescheman och hade schemaombud som kände verksamheten och säkerställde bemanningen.
Efter förändringarna, enligt insändaren, har flera viktiga verktyg försvunnit:
- Veto‑möjligheten har tagits bort.
- Schemaombud finns inte längre på samma sätt.
- Schemaläggningen har flyttats till personer som inte arbetar i verksamheten.
- Bemanningsbrist och så kallade resurspass har lett till att personal oftare flyttas mellan boenden.
Detta har, enligt insändaren, lett till färre kända ansikten för brukarna, mindre kontinuitet och en ökad oro bland de boende. Några väljer att dra sig undan eller vistas mer i sina lägenheter, vissa låser dörrarna för att de inte vill släppa in personal de inte känner, och andra uttrycker otrygghet både verbalt och fysiskt.
"En gruppbostad är inte bara en arbetsplats. Det är människors hem. När vi inte längre hinner lära känna våra brukare och förstå deras signaler riskerar vi att hantera konsekvenserna i stället för att förstå orsaken."
Konsekvenser för brukare och personal
Insändaren poängterar att kunskap och kontinuitet är själva kärnan i LSS‑verksamhetens kvalitet. Personalens erfarenhet av att tolka beteenden och arbeta förebyggande riskerar att urholkas om schemaläggning och bemanningsbeslut fattas av personer utan lokal kännedom. Det leder enligt texten till att relationer får stå tillbaka för effektivitet.
För brukarna kan konsekvenserna bli konkreta: sämre förmåga hos personal att förutse och bemöta behov, större oro i vardagen och minskad möjlighet till återhämtning och trygghet i hemmet. För personalen innebär snabbare omläggningar och fler korttidsryck ett försämrat arbetsmiljöklimat och svårare möjligheter att planera privatliv och återhämtning.
Vad kräver personalen?
I slutet av insändaren uppmanas politiker och förvaltning att ta initiativ till samtal. Författarna vill ha en strukturerad dialog med personal och verksamheter inom LSS för att återskapa förutsättningar där kontinuitet, kompetens och individens behov står i centrum.
| Före | Nu |
|---|---|
| Veto‑möjlighet fanns | Veto‑möjlighet borttagen |
| Lokala schemaombud | Schemaombud försvunna |
| Schemaläggning lokalt | Schemaläggning flyttad bort från enheten |
| Mer kontinuitet i personal | Färre kända ansikten, fler resurspass |
Vad händer framåt i Alingsås?
Insändaren avslutas med en uppmaning att inte låta effektivisering ske på bekostnad av människors trygghet. Den efterfrågar att den erfarenhet som finns hos de som arbetar nära brukarna tas tillvara. Någon tidpunkt för inledd dialog eller svar från politiker och förvaltning anges inte i insändaren.
Den lokala debatten visar på en konflikt mellan krav på kostnadseffektivisering och behovet av relationell kontinuitet i omsorgen. För Alingsås innebär detta att politiska beslut om schemaläggning och bemanning behöver granskas ur både ett kvalitets- och ett arbetsmiljöperspektiv. Särskilt i LSS‑verksamheter är relationer och förutsägbarhet centrala för brukarnas trygghet, något som alltså nu enligt personalriskerar att urholkas.
Frågan blir nu om kommunens ansvariga väljer att inleda den föreslagna dialogen med personal och verksamheter, och om eventuella förändringar i rutiner kan återställa den kontinuitet som personalen beskriver som avgörande för att upprätthålla tryggheten i gruppbostäderna.
