Brunflo–Rissna beskrivs i en insändare som ”nästan ofarbar” på grund av omfattande potthål. Författaren som nyligen återvänt till Jämtland efter bilresor i södra Sverige jämför vägarna med dem i andra delar av landet och ifrågasätter hur resurser för vägunderhåll fördelas. Insändaren publicerades den 31 augusti 2026 och riktar både kritik och krav på svar från länets riksdagsledamöter.
Vägen kritiseras hårt
Efter att ha kört flera hundra mil menar insändarskribenten att vägen mellan Brunflo och Rissna förra sommaren utnämndes till Jämtlands sämsta väg och att den i år verkar vara i lika dåligt skick. Jättedjupa potthål gör det, enligt skribenten, omöjligt att undvika skador och skapar osäkerhet vid möten på den smala vägen.
Insändaren tar upp en känsla av orättvisa. Här betonas att invånarare i Norrland betalar samma vägskatt som i södra Sverige, men upplever att återbetalningen i form av väginvesteringar är otillräcklig. Författaren framhåller också att mycket av statens intäkter kommer från Norrland genom skogsbruk, energi och gruvnäring och frågar retoriskt vad länet får tillbaka.
Kraven på riksdagsledamöterna
Insändaren nämner de fyra riksdagsledamöterna som anses representera Jämtland Härjedalen och kräver att de redovisar vad de gjort för vägarna under de senaste fyra åren. Namnen som lyfts fram i texten är:
- Anna‑Caren Sätherberg (S)
- Saila Quicklund (M)
- Kalle Olsson (S)
- Josef Fransson (SD)
Insändaren framhåller att tre av dessa representanter sägs bo i länet medan den fjärde, Josef Fransson (SD), uppges vara skriven och bo i Skövde. Författaren uppmanar dem att inför valet redovisa hur många motioner de lämnat in som berör förbättringar för länet.
”Vi betalar lika mycket i vägskatt som södra Sverige, men kan någon förklara varför vi ska behandlas som någon form av andra klassens medborgare?”
Konsekvenser för vardagen
Problematiken som tas upp i insändaren sträcker sig bortom irritation över skador på bilen. Dåligt skick på vägar påverkar framkomlighet, trygghet och samhällsservice i områden där alternativa vägar kan saknas. För boende på landsbygden kan försämrade vägar även innebära ökade kostnader och sämre tillgång till samhällsservice, något som framgår av den ton insändaren har.
| Namn | Parti | Notering |
|---|---|---|
| Anna‑Caren Sätherberg | S | Anges som en av länets ledamöter |
| Saila Quicklund | M | Anges som en av länets ledamöter |
| Kalle Olsson | S | Anges som en av länets ledamöter |
| Josef Fransson | SD | Uppges vara skriven i Skövde |
Valrörelse och ansvar
Insändaren ställer krav i skuggan av det kommande valet: att riksdagsledamöterna ska redovisa sina insatser för länets vägar under den gångna mandatperioden. Detta är en konkret fråga som väljare kan använda för att värdera sina företrädare. Diskussionen belyser också hur lokal infrastruktur ofta blir en valfråga när vardagens problem ackumuleras.
Den som skrev insändaren efterlyser transparens: hur många motioner om länets förbättringar har lämnats in, och vilka åtgärder har faktiskt genomförts? Sådana frågor hänger samman med hur riksdagens arbete översätts till praktiska förbättringar i vardagen.
Vad som nu återstår
Insändaren avslutas med en uppmaning till handlingskraft och protest. Den lämnar ett tydligt budskap till både väljare och folkvalda: vägarna i Jämtlands inland behöver prioriteras, och det krävs redovisning från dem som företräder regionen i riksdagen.
Frågan om vägarnas skick är ett exempel på hur lokala problem kan bli symboler för större politiska frågor om resurser, representation och prioriteringar. I ett län där avstånden är stora och väderförhållanden kan vara krävande, blir underhållet av vägnätet en fråga som berör många.
Jag kommer att följa upp detta i kommande bevakning och hoppas kunna presentera svar eller reaktioner från de berörda riksdagsledamöterna, så att väljare får bättre underlag inför valet.
