Västra Götaland, 10 augusti 2026. Strandängar längs kusten riskerar att försvinna till följd av omfattande erosion. För att motverka detta testar Länsstyrelsen Västra Götaland tillsammans med Statens geotekniska institut (SGI) i ett EU-finansierat projekt, Manabas Coast, naturbaserade skydd byggda av pålar, ris och sten. Åtgärderna finns uppsatta på tre pilotplatser och har nu varit på plats i drygt ett år.
Lokalt exempel i Bärby visar tydlig förändring
I Bärby, söder om Stenungssund vid Hakefjorden, har markägaren Ove Karlsson sett strandängen krympa under decennier. Enligt uppmätningar som gjorts för SGI bedöms omkring 3 000 kvadratmeter ha eroderat bort på platsen under de senaste tio åren.
“De senaste fem-sex åren har mycket försvunnit. Jag ser hur stora bitar av ängen faller av och spolas ut i vattnet,”
Ove berättar att hans familj brukat de saltstänkta ängarna länge och att det salta gräset är kreatursfavorit. När projektet erbjöds såg han det som ett tillfälle att ta reda på om något kan göras åt nedbrytningen.
Hur skydden fungerar och vad som testas
De naturbaserade konstruktionerna består i huvudsak av stolpar som slås ner i botten, ris eller grenar som fångar upp sediment, och sten för stabilitet. Tanken är att minska vågens kraft och främja sedimentation så att strandängen kan byggas upp igen eller åtminstone fås att stå emot vidare utarmning.
- Material: pålar, ris/kvistar, sten
- Mål: dämpa vågenergi, öka sedimentation, bevara/återskapa strandäng
- Tidsram: pilotanläggningar i tre områden; uppsatta för drygt ett år sedan
Projektet drivs i samarbete mellan Länsstyrelsen och SGI och ingår i EU-projektet Manabas Coast. Syftet är både att utvärdera effekten på kort sikt och att följa hur systemet utvecklas över tid under skiftande väder- och havsvillkor.
Bakgrund: varför strandängarna försvinner
Enligt de beskriva underlagen är flera faktorer bakom den ökade erosionen: högre havsnivåer och varmare vintrar nämns särskilt som bidragande orsaker. För kustnära marker som redan är lågt liggande leder detta till att vågor når längre in och att strandlinjen flyttas landinåt. Förlorade strandängar innebär också förlust av habitat för många växter och djur som är anpassade till de salta gräsängarna.
Vad det betyder för markägare och naturvård
För markägare som Ove innebär erosionen både ekonomiska och kulturhistoriska förluster: beteområden minskar och brukningsmöjligheter försvinner. För naturen innebär förändringen att arter som är knutna till strandängsmiljön riskerar att förlora viktiga livsmiljöer.
Projektet har fått stöd av lokala markägare. Ove säger att grannarna är positiva och att de ställer sig bakom försöken till hundra procent, eftersom man redan sett stora arealer försvinna.
Vad händer nu och vad kan förväntas?
Eftersom skydden bara varit på plats i drygt ett år är det ännu tidigt att dra långtgående slutsatser om långsiktig återhämtning. Fortsatt uppföljning och mätningar kommer att avgöra om tekniken kan skalas upp och användas på fler platser längs kusten. Projektets resultat ska också bidra till kunskapsunderlag för klimatanpassning av kustnära områden.
| Parameter | Uppgift |
|---|---|
| Antal pilotområden | 3 |
| Tid på plats | Drygt 1 år |
| Eroderad yta i Bärby (senaste 10 år) | 3 000 m² |
Fortsatta mätningar och analyser från SGI och Länsstyrelsen kommer att ge klarhet i hur effektiva naturbaserade lösningar är jämfört med hårda konstruktioner, och i vilken omfattning de kan kombineras med andra klimatanpassningsåtgärder.
För invånare och markägare längs västkusten blir projektets fortsatta resultat viktiga, både för att bevara biologisk mångfald och för att skydda jord- och betesmarker som har brukats i generationer.
