Den 15 maj trädde en ny nationell förordning i kraft som ökar kraven på kommuner, länsstyrelser och statliga myndigheter att bekämpa invasiva arter på mark de ansvarar för. För Dalarnas del väcker regeln frågor om hur insatser ska samordnas över markägargränser – och vem som bär ansvaret när arter sprids mellan vägområden, kommunala fastigheter och andra marker.
Otydlig samverkan oroar kommuner
I Vansbro pekar miljö- och byggenheten på konkreta problem med lupiner som etablerat sig längs vägkanter där Trafikverket ansvarar för driften. Kommunen menar att ett ambitiöst kommunalt bekämpningsarbete riskerar att motverkas om andra markförvaltare inte agerar samtidigt.
"Det skulle behövas en samverkan då till exempel lupinerna annars riskerar att spridas till de kommunala vägarna och andra områden utanför Trafikverkets vägområde."
Orden kommer från Tomas Isaksson vid miljö- och byggenheten i Vansbro kommun. Från Trafikverket har man beskrivit en viss flexibilitet i prioriteringar, men ingen formell överenskommelse om gemensamma åtgärder finns på plats.
"Även om vi inte har uttalade samarbeten så kan vi omprioritera om det skulle bli stora problem på vissa ställen," säger Johan Rydlöv, sakkunnig landskap vid Trafikverket. Uttalandet visar att möjligheter till lokal anpassning finns, men ett permanent system för samordnade insatser saknas fortfarande.
Länsstyrelsen inväntar nationella riktlinjer
Länsstyrelsen Dalarna uppger att man väntar på riktlinjer från Naturvårdsverket för hur tillsynen ska utformas och följas. När dessa riktlinjer finns på plats kan länsstyrelsen arbeta vidare med regionala handlingsplaner, enligt representanter från myndigheten.
Tanken med regionala handlingsplaner är att prioritera områden och avgöra om insatser ska syfta till fullständig utrotning av en art eller endast begränsning av spridning. Samtidigt betonas att förbudet mot spridning redan gäller i nuläget, oavsett hur kommande program formuleras.
Vad innebär förordningen i praktiken?
Det nya regelverket skärper skyldigheterna för de myndigheter och organisationer som har ansvar för offentlig mark. Det finns dock ett undantag: andra markägare, till exempel privata fastigheter, företag och vägsamfälligheter, omfattas inte av ett absolut krav på att utrota arten. Däremot är även dessa skyldiga att vidta åtgärder så att spridning inte sker till angränsande fastigheter eller ansvarsområden.
- Kommuner: ska bekämpa invasiva arter på kommunal mark och kan flytta resurser vid behov.
- Trafikverket: ansvarar för vägområden men har i nuläget ingen generell samverkansöverenskommelse med kommunerna.
- Länsstyrelsen: väntar på nationella riktlinjer för tillsyn och regionala handlingsplaner.
- Privata markägare: måste förhindra spridning till andra fastigheter, men omfattas inte av absoluta utrotningskrav.
| Aktör | Ansvar |
|---|---|
| Kommun | Bekämpning på kommunal mark; kan omprioritera resurser |
| Trafikverket | Bekämpning på vägområden; möjlighet till lokal omprioritering |
| Länsstyrelsen | Tar fram regionala handlingsplaner efter nationella riktlinjer |
| Privata markägare | Skyldiga att förhindra spridning till andra fastigheter |
Lokala följder och praktiska frågor
För markägare och boende i områden där invasiva arter etablerat sig innebär regeln krav på handling och samverkan. För kommuner i Dalarna kan bristen på formell koordination innebära extra kostnader och mer arbete för att hindra återetablering från angränsande statliga eller privata ytor. Samtidigt är budskapet från länsstyrelsen klart: grundläggande förbud mot spridning gäller redan nu.
Hur snabbt regionala handlingsplaner kan tas fram beror på när Naturvårdsverket levererar de väntade riktlinjerna. Tills dess återstår ett visst mått av ad hoc-lösningar där aktörer får prioritera lokalt, enligt Trafikverket.
Det nya regelverket understryker vikten av samordning över markgränser – inte minst i landsbygdskommuner där flytt av frön och plantdelar mellan vägkanter, åkrar och trädgårdar kan ske snabbt. Utan en tydlig samarbetsstruktur finns risk att åtgärder hos en aktör neutraliseras av passivitet hos en annan.
För boende och markägare som upptäcker invasiva arter rekommenderas att kontakta kommunens miljöenhet eller länsstyrelsen för råd om åtgärder och vem som ansvarar för bekämpning i det specifika fallet.
