Valrörelsen i Blekinge präglas i år av en tydlig centralisering. En insändare från länet pekar på att lokala frågor och hemmaplanstal till stora delar ersatts av nationella budskap från partiledare, vilket gör det svårare för lokala kandidater att profilera sig inför riksdagsvalet.
Få lokala utspel och färre möten på hemmaplan
Enligt insändaren har lokala kandidater knappt synts i lokala medier eller på insändarsidor. Tidigare decennier beskrivs som öppnare för lokala initiativ: kampen om att få högskoleutbildning till länet, stora möten i Eringsboda Brunn och tal av lokala riksdagskandidater som följdes i massmedia nämns som exempel. I år framhålls i stället att det i praktiken är partiledarna som når väljarna i Blekinge – ett fenomen som gör det svårare för kandidater att markera konkreta länsfrågor.
Valresultat och mandatfördelning
Insändaren påminner om förra valet och redovisar partiernas andel av rösterna i länet samt hur mandatfördelningen blev. Vid det tillfället fick Blekinge fem fasta mandat. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tilldelades vardera två mandat medan Moderaterna fick ett.
| Parti | Röstandel (%) |
|---|---|
| Socialdemokraterna (S) | 31 |
| Sverigedemokraterna (SD) | 29 |
| Moderaterna (M) | 18 |
| Centerpartiet (C) | 5 |
| Kristdemokraterna (KD) | 6 |
| Vänsterpartiet (V) | 4 |
| Liberalerna (L) | 4 |
| Miljöpartiet (MP) | 3 |
Insändaren noterar att eftersom Blekinge är ett litet län är sannolikheten att få ett utjämningsmandat nära nog försumbar. Det innebär att det i praktiken är partiernas listor som styr vilka som blir riksdagsledamöter för länet under nästa mandatperiod.
Listplaceringar och lokala kandidater
Flera listplaceringar i Blekinge nämns i insändaren: för Moderaterna är Åsa Coenraads förstanamn följd av Magnus Sandgren som tvåa. Camilla Brunsberg finns på plats sex. Socialdemokraterna toppas av Heléne Björklund med Magnus Johansson som tvåa. Sverigedemokraterna har två likartade listor, där Jimmie Åkesson och Richard Jomshof syns i toppen.
Insändaren pekar på att dessa listor i praktiken bestämmer vilka som får sitta i riksdagen, eftersom kryssmöjligheten knappast räcker för att ändra ordningen för flertalet kandidater.
Vad krävs för förändring?
För att de mindre partierna ska kunna ändra på mandatfördelningen i länet skulle enligt insändaren mycket kraftiga röstökningar krävas. Formuleringen är att de mindre partierna "nära nog behöva fördubbla röstetalen" för att få ett genombrott. Det illustrerar svårigheten för lokalt förankrade utmanare att ta plats i ett län med begränsat antal fasta mandat.
- Fem fasta mandat i Blekinge gör varje förändring i mandatfördelning svår.
- Partiernas listplaceringar har stor betydelse för vem som faktiskt representerar länet i riksdagen.
- En ökad centralisering av kampanjer gör att lokala frågor riskerar att marginaliseras.
Insändaren använder historiska exempel för att visa hur kampanjer tidigare varit mer lokalt rotade: samarbeten för att få högskoleutbildning till länet och möten som samlat stora skaror nämns som kontrast till dagens situation. Samtidigt lyfter texten en konkret iakttagelse: Jimmie Åkesson har hållit ett större tal i Sölvesborg under årets valrörelse, vilket ses som en indikation på att partiledartal ges större utrymme än lokala kandidattal.
För väljare och politiskt engagerade i Blekinge reser detta frågor om hur lokala intressen kan synliggöras i en valrörelse där nationella teman dominerar. Insändaren avslutar med en varning: utan starka lokala utspel riskerar länsfrågor att stå tillbaka, och möjligheten för nya, lokalt förankrade namn att ta plats i riksdagen blir begränsad.
